Åh vad jag drömmer om en egen häst. Jag har det J*vligt bra nu, precis som det är, jag rider lika mycket (kanske mer ändå?) som jag skulle gjort om jag haft en egen - men det är ändå en helt annan sak att ha en egen häst.

Man får bestämma allting själv, bestämma utrustning, bett. Skydd eller inte, täcke eller inte osv. Vill man prova ett nytt bett, fine, bara att göra det. Vill man låta hästen gå barfota, fine, bara att göra det. 

Sen all utbildning av hästen. Man får utbilda den själv (eller ja, det beror väl på vad man köper för häst, men jag vill ju ha en som är lite mindre utbildad), forma den efter sin egen ridning och efter sina egna åsikt och tankar om hur en häst ska bli riden. Man får lösa problem och man får lära sig! Man får lära sig så sjukt mycket på vägen och man får bygga upp ett band till hästen. 

Man får gå sin egna väg, hitta sin egna väg. Lära sig MASSOR! jag vill lära mig, alla vill lära sig tror jag.
Och om man inte får lära sig så tror jag man är fast. För man vill alltid bli bättre, man vill alltid utvecklas. Jag vill det i alla fall och jag tror många andra också vill det, om jag inte har fel? 


Sen är det allting runtomkring hästen med. Mockning, fodring, vaccinering, hovslagare .. Det är mycket hårdgöra, det är ingen dans på rosor att ha häst, men jag har nästan haft det. Jag vet att jag skulle klara det. Jag hade ju Sigge på foder, vilket betyder att man har hästen som sin, fast man inte står som ägare. Så jag var tvungen att gå till stallet i 35- och jag var tvungen att mocka hans box, nu hade jag dock vissa föremåner då hans ägare var runt mig så jag kunde lätt fråga om hjälp om mat, om han hade något sår osv + att de tog hand om insläpp/utsläpp. Men så mycket som jag lärde mig under den tiden, så mycket jag fick slita - men det var värt det. För jag älskar det!
Trots att jag vet att jag bara fick smaka lite på kakan så skulle jag inte tveka en sekund om någon erbjöd mig en häst ..

Underbaraste Sigge, saknar att sitta på hans rygg .. Vila i frid vännen, jag älskar dig <3

Och nu vet jag att det säkert kommer finnas några där som tror jag är värsta snobben som inte nöjer mig med det jag har, men så är det inte. Jag är så j*vla glad för det jag har, för de chanser jag fått. Och jag har lärt mig grymt mycket längs den här vägen också, men alla måste få drömma. Och jag är så taggad på att få testa en ny väg, även fast det aldrig kommer ske ...

/Emma